Klubben för dig som arbetar med working kelpie

Svenska Working Kelpieklubben (SWKK) är en officiell rasklubb för working kelpie och arbetar för att bevara och vidareutveckla den arbetande vallhundens egenskaper. Klubben bildades 1984 och sedan 2019 ingår vi i specialklubben Svenska Vallhundsklubben (SVaK).

Bli medlem
Här hittar du mer information om hur man blir medlem.
Styrelse och kommittéer
Letar du kontaktuppgifter till styrelse och kommittéer finns de här.
Kontaktpersoner
Behöver du hjälp att hitta rätt i träningen eller bara ställa en fråga om working kelpie hittar du kontaktpersoner runt om i Sverige här.

Klubbens adress

Svenska Working Kelpie Klubben, c/o Meta Lönnberg, Runiusgatan 14 lgh 1301, 112 55 Stockholm 

Organisationsnr. 817605-9635

Den viktiga historien

Working kelpie rasen i Australien
Svenska Working Kelpieklubben
Specialklubben Svenska Vallhundsklubben

Svenska Vallhundsklubben

Klubbens ändamål är bland annat att bevara och vidareutveckla vallhundarnas bruksegenskaper till gagn för ägare av får och nötkreatur eller liknande. All verksamhet sker med fokus på god djurhantering. 
1977 associerades SVaK med Svenska Kennelklubben (SKK). Härigenom blev SVaK ensam ansvarig för bordercollieaveln i vårt land och dessutom för meriterande vallhundsprov. Border collien har fått stor arbetsbesparande och därmed ekonomisk betydelse för djurägaren och är därför fast knuten till våra moder näringar jordbruk och boskapsskötsel. På avelssidan är SVaK:s målsättning: en god vallhund som har kraft och förmåga att hantera både får och storboskap.
För att få registrera en border collie-valp i SKK så måste båda föräldrarna ha godkänt vallhundsprov och föräldrarna måste vara höftledsröntgade.
2019 gick Svenska Working Kelpieklubben in under specialklubben SVaK:s paraply. SVaK är både en specialklubb och en rasklubb för border collie

 Svenska Working Kelpieklubbens historia

De första kelpiesarna kom till Sverige 1973 då Birgitta Östergen (Stormkappans kennel) importerade från Australien Byrosi Barkem och Pavesi Tar Baby. Dessa var inte working kelpie utan hundar med mestadels australian kelpie i stamtavlan. Redan året därpå importerade dock Birgitta två working kelpie tikar Elfinvale Almira och Elfinvale Anita. 

Elfvinvales kennel tillhörde den australiska uppfödaren Tim Austin. Tim var något av en showman och en skicklig försäljare. Birgitta Östergren bjöd över honom till Sverige och 1983 gjorde Tim Austin en turne i Sverige och Norge. Han reste runt med hela bilen fylld av hundar, inklusive en kull valpar på 8 veckor. Tim visade upp vallning med sina kelpies och beträttade om hur hundarna användes i Australien. Valpkullen var förstås oemståndlig och kom att spridas över såväl Sverige som Norge och ledde till att ett antal nya människor fick upp ögonen för rasen och dess vallningsegenskaper. En av valparna som såldes var Elfinvale Justin, han köptes av Björn Mattson och kom att ta en andraplats på SM-nöt samt få ett antal framgångsrika avkommor. 

I Norge importerades på -70talet in hundar från Mike Donellans kennel Bullenbong. Man hade bedömt att dessa skulle vara särdeles lämpade för arbete i fjällen. Två Bullenbong hundar Bullenbong Balar och Bullenbong Tess kom också att importeras till skåne 1983 av Larry Jones(Nerunder kennel) . Bullenbong Balar deltog i SM-får 1984 och även Tess gjorde fina resultat på tävlingsbanorna. Dessa första Elfinvale och Bullenbong hundar var av två lite olika typer men kom att visa på working kelpiens kapacitet som vallhund och säkerställa ett intresse för rasen som en duglig arbetshund. 

I Australien hade på slutet av 1960 talet två avelsregister ett för working kelpie (WKC) och ett för australien kelpie(ANC) bildats. Här i Sverige gjorde man dock till en början inte skillnad på de importerade Kelpiehundarna utan en Klubb startades 1976 med namnet Avelsföreningen för Australiska Vallhundar (AfAV) som senare bytte namn till Svenska Kelpie & Cattle Dog klubben. De personer som intresserade sig för hundarnas vallningsegenskaper ville dock kunna registrera WK separat något som visade sig svårt att få gehör för. 

1983 så samlades ett gäng vallningsintresserade WK-ägare på Lekeberga  och gjorde ett försök att bil­da en klubb för vallande Kelpies inom SvaK (SvaKs avd. för working kelpie). Oenighet uppstod dock kring vilken väg man skulle välja för att få gehör för sin önskan om ett eget register för WKC. 

1984 bildades så istället Nordiska Working Kelpierådet(NWKR) efter ett möte på Ultuna den 17 mars. Rådets syfte var att verka för bevarandet av den arbetande vallhunden working kelpie i Norden samt verka för att rasen blev registrerad som egen ras. WK ägare från såväl Norge som Sverige fanns representerade. I augusti samma år hölls det allra första Working Kelpiemästerskapet vid Björksjön, Sollefteå. 

SKK ville dock inte låta registrera hundar med WKC stamtavla så följaktligen blev det så att de Working Kelpies som importerades till Sverige i många år tog omvägen via Norge. Man importerade hundarna till Norge, norska kennelklubben registrerade dem som Australian Kelpies och först därefter togs hundarna in till Sverige och kunde registreras här. 

Först år 2000 erkände SKK working kelpie som en egen ras och tillät registrering här i Sverige men då under namnet Australian stock dog/ Working Kelpie. NWKR bytte namn till Svenska Working Kelpie Klubben, SWKK, (rasklubb för australian stock dog/working kelpie). I avtalet med SKK stadgas att working kelpie ej får delta på utställning men kan delta i alla andra sorts prov och tävlingar. 2017 kom till sist ett efterlängtat namnbyte och working kelpie registreras numera kort och gott i SKK som working kelpie. 

Sedan 2019 är SWKK ansluten som rasklubb i specialklubben till Svenska Vallhundsklubben
Sök